Okej. Nu ska jag berätta exakt varför jag skrev sånna deppiga inlägg när cg löstes upp.
Det är ingenting med mitt liv irl att göra, även fast det som hände påverkade mig och gjorde mig ledsen osv.
Men i alla fall. Crystal ghosts löstes upp när jag inte var inloggad. Så nu vet ni det iaf, nu tänkte jag ta det från början.
Jag loggade in och kollade klubbchatten direkt. Ingenting. Tomt. Det kändes konstigt för det var alltid någon eller några som sa hej direkt när man loggade in. Så var det alltid. Inte idag. Weird. Jag sprang till Steves I think och skulle precis köra hans lopp när jag såg att det kom upp att jag hade fått en klubbinbjudan. Det var skitskumt för man kan ju inte bjuda in folk till sin klubb när dom redan är med i en tänkte jag. Så jag tackade nej. Då såg jag det. Under kartan nere i högra hörnet är det en pytteliten bild på en häst (klubbikonen typ) är man med i en klubb så är den alldeles blå. Är man klubblös är den typ blågrå eller nåt skit.
Jag tog fram vänchatten och Renee var inloggad. Jag tror att jag sa typ: Vad har hänt med cg eller har cg upplösts? Idk, kommer inte riktigt ihåg men något var det. Renee svarade och ja det var den. Hon frågade om jag inte fått brevet. Jag sprang direkt till brevlådan i sgb och kollade breven. Ingenting. (Jag vet nu att min brevlåda var full då).
Alla i cg kände sig nog vilsna, ledsna. Jag tog det ganska hårt och kände mig bara hur ledsen som helst. Det gick någon dag och jag kände att jag bara kom bort från alla i cg ännu mer. Det var jobbig. Men jobbigare blev det när jag såg att några från cg (typ dom som jag kände bäst) hade gjort en klubb och jag var inte inbjuden. Nu var det inte så att jag inte fick gå med, utan att jag inte vågade fråga. Så dom gjorde ju liksom inget fel, ändå blev jag sårad. Sedan upplöstes klubben och dom gick med i en annan klubb, ingen sa något till mig. Återigen vill jag säga att ingen gjort något fel, det var bara jag som var känslig I guess och blev sårad för minsta lilla sak.
Nu känns allting bra igen. Jag har skärpt mig och insett att det var nog mest ett missförstånd, jag var känslig, jag var ledsen. Men jag är ju bara människa, eller hur?
Nu har jag tänkt på en sak, på hur mycket det som händer på sso påverkar mig irl. Jag grät på riktigt när cg upplöstes, när jag kände mig sårad som mest osv.
